Den gamla bryggan

Text

1. Jag tar stigen ner till bryggan
till fjärdens stillhet och ro,
ser humleblom i dikesren
vattendroppe i daggkåpans bo.
Jag stannar till i stunden
ser droppen glittra mot mig,
det är som om livets Gud
i den lilla droppen
vill säga något stort till mig.
Våga tro att du är älskad,
att du är värdefull och rätt.
Våga vara den du är
och glittra på ditt sätt.

Ref: På väg ner till en gammal brygga
I den lilla fjärdens stora katedral
Här kan jag andas, leva, känna
Här vill jag vara – här mår jag bra

2
På den gamla kära bryggan
ser jag fjärden möta hav,
vassen vajar tyst och stilla
en havsörn svävar fri över gran.
Jag fångas av det enkla, klara
i en fjärd där himlen speglar sig,
det är som om livets Gud
i allt det vackra
vill säga något fint till mig.
Våga leva här i stunden,
bara vara nu och här,
se det vackra i det enkla,
rikedom i allt som är.

Ref:
Sitter på en gammal brygga
I den lilla fjärdens stora katedral
Här kan jag andas, leva, känna,
Här vill jag vara – här mår jag bra

3. Intill den gamla slitna bryggan,
pågår livet på vårt skär
Båtar startar, måsar skrattar,
jag hör det hejas här och där.
Klockan tickar, om än sakta,
här tycks tiden stå helt still.
Det är som om livets Gud
i den här stunden,
vill säga något bra till mig.
Våga släppa alla måsten,
trots att de ändå finns där.
Våga känna mod och tillit,
i den stund som inne är.

Ref: Sitter på en gammal brygga
i den lilla fjärdens stora katedral
Här kan jag andas, leva, känna,
Här vill jag vara – här mår jag bra

4. Intill fjärden, här på bryggan,
är livet äkta på nåt sätt.
Jag ges solnedgångens skönhet,
men suckar över myggors bett.
Då hör jag en fågel sjunga,
om att leva i tacksamhet.
Det är som om livets Gud
i den vackra sången,
vill dela livets hemlighet.
Våga öppna alla sinnen,
andas, känna, finnas till.
Våga se livets vackra,
I tacksamhetens sigill.

Ref: Sitter på en gammal brygga
I den lilla fjärdens stora katedral
Här kan jag andas, leva, känna,
Här vill jag vara – här mår jag bra

5. Sitter kvar på den gamla bryggan,
när dagen lägger sig till ro.
Skymningsljus över fjärden,
svalan flyger till sitt bo.
Hör mitt eget hjärta viska,
tack för ännu en fin dag
Så hör jag livets Gud viska till mig,
Låt nattens vila ge kraft till en ny dag.
Våga vila trygg i natten
vet att jag är alltid där
Våga tro att nattens vila,
ger ny kraft
när morgonen är här.

Re: Sitter på en gammal brygga
I den lilla fjärdens stora katedral
Här kan jag andas, leva, känna,
Här vill jag vara – här mår jag bra

Här får jag vara och
bara finnas till
Här vill jag sitta
många gånger till 

Om författaren

Anna-Karin Elebjörk Wahlström kombinerar sitt arbete som diakon i equmeniakyrkan med ett djupt kreativt skapande. Som poet och textförfattare skriver hon målande dikter som är som gjorda för att tonsättas. Med inspiration från mänskliga möten, tron och livets skiftningar förvandlar hon tankar till lyrik – redo att bli till sånger som berör och stannar kvar.